Min älskade hund Freddy fick somna in för ett par veckor sedan då han hade fått cancer och hade ont i hela kroppen. Att ta farväl av en älskad kär familjevän är alltid svårt. Men att behöva bestämma när det är dags är fruktansvärt och något av det tuffaste man ställs inför som djurägare. Men samtidigt är det är ett ansvar  vi har tagit på oss den tagen vi beslutade oss för att ta hand om ett djur. Att vara starka nog att ta beslutet när det är dags, oavsett hur mycket vi kommer sakna vår fyrbenta vän. Detta inlägg har jag skrivit för att hjälpa dig att ta dig igenom detta tunga beslut och avsked.

Hur vet man när det är dags?

Men hur ska man veta när det är dags? Det är inte alltid så uppenbart. Hur vet man om sitt djur lider eller om den har livsglädje? Dessa frågor kämpar många djurägare med och jag får ofta frågor om detta svåra ämne. Det finns inget facit som gäller för alla men jag brukar tänka som så att när de sämre dagarna är fler än de bra dagarna är livskvaliteten lidande. Det räcker inte att hunden som alltid varit livlig och busig bjuder upp till lek någon gång i veckan om den inte orkar med att gå promenad övriga dagar. En katt som slutat vara nyfiken och inte rör sig annat än till lådan och matskålen är inte heller lika med livskvalité.

Det är alltid en bra idé att be sin veterinär om råd då denne kan ge en bedömning av djurets välmående. Om den verkar sjuk eller ha ont. Men det är den dagliga tid som ni spenderar tillsammans som är avgörande, det är bara du som kan se hur ditt djur mår hemma i vana omgivningar Har den börjat ändra beteende på något sätt, börjat dra sig undan, börjat bli ovillig att gå promenader, verkar ha svårt att gå, är mer lättretlig, är tröttare, flåsar mer, gnäller, smalnar av, mister aptiten och så vidare. Det finns många tecken på att ditt djur inte mår bra. Det är lätt att bli hemmablind och missa förändringar som kommit smygandes, därför kan det vara bra att ta hjälp av andra närstående som kan ha observerat förändringar.

Ibland träffar jag djurägare som önskar att låta djuret få somna in på egen hand hemma. Detta är inget jag rekommenderar. Detta innebär ofta stort lidande och dödsångest för djuret som är helt onödigt när det finns lugna, humana metoder för att hjälpa djuret till den sista vilan.

När beslutet är taget

När man väl har bestämt sig för att det är dags för sin trotjänare att få somna in är det ibland en lättnad att ha tagit beslutet. Jag upplever många gånger att det är mycket jobbigare för en djurägare att våndas över beslutet och att se sitt djur må dåligt än det är när det väl får somna in. Man är orolig över att man tar fel beslut, att man inte gjort allt man kan eller att man är en dålig djurägare. Men det är ytterst sällan att vi som veterinärer inte är eniga i ett beslut om avlivning, det ligger så mycket tanke och vånda bakom beslutet från djurägarens sida att beslutet sällan är ogrundat. Det är betydligt vanligare att man möter djur som borde fått frid långt tidigare. Man kan alltid be om veterinärens bedömning för att få stöd i sitt beslut. Man är inte en dålig djurägare för att man låter sitt djur somna in, tvärtom är man stark och osjälvisk som tar ett beslut som är för djurets bästa även om det smärtar i ens hjärta att behöva låta dem gå.

Jag upplever ofta att när beslutet väl är taget så vill djurägare helst få det gjort så fort som möjligt då väntan är olidlig. Jag hade en djurägare som berättade att han tänkte på att nu var det sista gången de var i skogen, sista gången han fick åka bil, sista gången han fick ett tuggben, sista gången han serverade mat och så vidare. Detta kan vara fruktansvärt jobbigt för en djurägare att genomlida. Medan andra vill ha några dagar/veckor till att ta ett ordentligt farväl och få skämma bort sitt djur lite extra. Oavsett så finns det inga rätt och fel, man är olika och man gör det som känns bäst. Så länge djuret inte lider så får man ta de dagar man behöver.

Hur avlivningen går till

Hur själva avlivningen går till skiljer sig något mellan olika veterinärer men jag tänkte berätta hur det fungerar hos mig. Jag föredrar avlivningar i hemmiljö. Här har oftast djuret en favoritplats och känner sig trygg. Som djurägare kan man ställa i ordning hur man vill ha det. En del behåller miljön precis som vanligt för att minska eventuell oro hos sitt djur, andra väljer att lägga fram favoritfilten, tända ljus eller spela musik. Jag tycket att man ska göra det så som man själv känner sig bekväm med, om man som djurägare känner sig mer bekväm så slappnar djuret också av. När jag kommer hem hos en djurägare så är det helt upp till djurägaren var vi ska vara och vilken i vilken hastighet saker ska gå. En del vill att det ska gå fort, andra vill ha lite extra tid. Det är helt upp till dig som djurägare. Om man vill vara med eller inte är också individuellt. Jag ser gärna att man är med tills djuret somnat av den lugnande sprutan, och att man därefter går undan om man önskar det. Detta för att djuret ska få ett så tryggt och stressfritt avslut som möjligt. När väl djuret sover på den lugnande sprutan så märker den inte om du som djurägare lämnar rummet en stund. Hela familjen är välkommen att vara med, det gäller även barn och familjens eventuella andra djur.

Under hela förloppet så förklarar jag vad jag gör och varför så att du som djurägare kan känna dig trygg. Jag börjar alltid med att ge djuret en lugnande spruta under huden på hjässan. Därefter tar det upp till 15 min innan djuret har somnat. Några djur (speciellt katter) kan må lite illa. När djuret är avslappnat och har lagt sig på sidan så rakar jag en liten fyrkant på ena frambenet. Här sticker jag sedan så att jag hittar blodkärlet. Djuret får somna in på en överdos av narkosmedel direkt i blodet, det brukar bara ta några minuter innan jag har sprutat in all vätska och innan djuret har somnat in helt. Detta går lugnt och stilla till, då djuret har fått en lugnande spruta så känns det ingenting och djuret har inte ont. Du som djurägare får självklart klappa och gosa med ditt husdjur under hela proceduren. Det hela avslutas med att jag lyssnar på hjärtat med mitt stetoskop för att säkra mig om att alla hjärtslag har upphört och att djuret har somnat in helt. Jag brukar även kolla ett par reflexer som ska vara borta.

Vad händer efteråt?

Efteråt kan man som djurägare välja att ta hand om sitt djur för att ha en egen liten begravning och gräva ner kroppen. Kroppen är varm och mjuk i några timmar efter insomningen därefter blir kroppen stel och kall. Väljer man att själv gräva ner kroppen så bör man kolla med sin hemkommun vart det är tillåtet att gräva ner djuret och sedan gräva så pass djupt att annat djur inte kommer åt kroppen. Istället för att själv gräva ner kroppen kan man välja att låta kremera djuret. En vanlig kremering innebär att djuret kremeras på ett djurkrematorium tillsammans med andra djur och att deras gemensamma aska sprids ut på en särskild minnesplats. Oftast finns det möjlighet för dig som djurägare att åka till denna plats för  att sätta minnesmärke, lägga blommor eller tända ljus. Ett annat alternativ är separat kremering vilket innebär att djuret kremeras enskilt och att askan sparas i en liten urna som du som djurägare får tillbaka. Du är alltid säker på att det är ditt djurs aska du får tillbaka. En del väljer att gräva ner askan, andra har urnan stående medan andra vill sprida ut askan på någon minnesvärd plats.

Jag har tyvärr ingen möjlighet att omhänderta kroppen efterföljande eftersom jag är ambulerande veterinär och därför ej har egen klinik med kyl/frysmöjligheter. Detta innebär att om man önskar kremering behöver man ombesörja detta själv genom till exempel att lämna in kroppen på en närliggande veterinärklinik eller själv köra kroppen till djurkrematoriet. Jag kan vara behjälplig med kontaktinformation.

Efter att ens husdjur har lämnat en så känns det tungt och sorgset en tid. Inte helt ovanligt är dessa känslor blandade med lättnad över att det tunga beslutet är taget och för att man inte behöver gå och oroa sig över sitt sjuka djur längre. Andra djur hemma kan också sörja, detta är helt normalt. Jag upplever inte det någon skillnad om de andra djuren har träffat djuret efter det somnat in eller inte utan detta väljer ni själva hur ni vill göra. Det ska kännas bra för dig som djurägare. Det är det viktigaste.

Att hjälpa djur få somna in frifullt och med minimal stress är ett ärofullt uppdrag för mig som veterinär. Jag vill inget hellre än att den sista stunden ska vara så fin och lugn som möjligt för både dig och ditt djur. Jag hoppas att detta inlägg hjälpt dig att mentalt förbereda dig på det tunga avsked som vi alla djurägare står inför så småningom.

Varma kramar Ida, din hemveterinär